Världsåskådning

På dagens lektion diskuterade vi om världåskådning. Vi jämförde begreppen och kom fram till att en världsåskådning är hur man själv ser på världen, och världsbilden är hur alla ser på världen, eller iallafall de flesta.
Vi diskuterade kring blåa rutan på s.114, var de fanns ett citat av Michail Bachtin som löd "Skrattet har en djup filosofisk mening, det är en av de viktigaste uttrycksformerna för sanningen och världen i dess helhet, om historien, om människan". Vi försökte komma på vad Bachtin menade med citatet, och svaret var att vad du väljer att skratta åt bildar din världsåskådning. 
Efter det här kom vi in på olika skämt och hur man tolkar dem. Vissa skämtar om olika sorters människor, och människorna i fråga kanske inte förstår dessa skämt. Som exempel så hade vi blondin skämt, som alltså hävdar att alla blondiner är korkade. Jag själv, som är blondin, kan inte ta dessa skämt på allvar eftersom dom e helt ologiska och jag vet att de inte stämmer. Jag kan ändå skratta åt dehär skämten, vissa e faktiskt roliga. Det här betyder inte att jag nedvärderar mig själv, utan de betyder att ja kan skratta på min egen bekostnad, jag förstår att personerna skämtar och tar inte åt mej eftersom jag vet att blondinskämt bara är påhitt.
Men har det skillnad vem som säger det, och vilket tonfall de har?
Jag skrev ju tidigare att jag inte tar illa upp av blondin skämt, men om en person skulle påstå att jag är sämre eller dummare än någon annan för att jag är blond så skule jag nog säga imot, ifall det inte då helt klart skulle vara ett skämt. Vid ett sådant tillfälle kan det vara svårt att avägöra ifall personen skämtar eller inte.
Filosofen Wittgenstein passar bra in här, eftersom han anser att folk missförstår varandra vid kommunikationen. Ena personen skämtade, andra personen tog illa upp eftersom den inte förstod, och så skapas en konflikt.